Bordeauxrött

Två rätt jämnstarka lag drabbade samman på i premiären. Två spelare hos Motståndarna gjorde skillnaden. En längst bak och en längst fram. Men flera spelare i Museernas FF hävdar att Motståndarnas tremålsskytt inte är den han utger sig för att vara.

Det var ett taggat bordeauxrött gäng som dök upp till premiären på Himmelstalund Södra. Gröntröjade motståndarna Motståndarna stod på andra sidan mittlinjen. Ganska snart stod det klart att nr 7 i Motståndarna skulle utgöra ett hot mot Museernas FF.

Men först fick Motståndarna en något billig straff. En gröntröjad spelare drev bollen framför sig mot straffområdet och stannar tvärt när Jonas är honom i hasorna. Motståndarspelaren ramlar men tar mark först i straffområdet och domaren pekar på straffpunkten. Örjan i målet kan inte göra något när straffen placeras på hans vänstra sida samtidigt som han är på väg åt andra hållet. Museernas FF spelar helt ok, dock utan att få till några målchanser.

Några minuter senare utökar de grönklädda ledningen. Deras nr 7 får bollen, sprintar lätt ifrån Mårten på backen och placerar bollen otagbart för Örjan. Han är vindsnabb, nr 7. Alldeles för bra för Korpen. Och är han inte lite bekant?

I slutet av första halvlek har Magnus ett gyllene läge att reducera när Motståndarnas i övrigt utmärkta målvakt släpper en retur. Men Magnus är inte riktigt i balans och bollen hamnar långt från målet.

I halvtid sprids ryktet kring Himmelstalund. Nr 7 i Motståndarna är Marcus Johansson, supertalangen som 16 år gammal skrivit ett A-lagskontrakt med IFK Norrköping. Tobias Fjellman är tveksam till sanningshalten i detta - hans heder som hobbyjournalist står på spel eftersom han bevakar just IFK. Men andra är säkra på sin sak.

- Som spelare i Museernas FF är jag besviken och arg då motståndarna fuskar. Men som IFK-supporter är jag oroad för Marcus och att han ska skada sig i korpen, säger en MFF-spelare som ber att få vara anonym.

Andra halvlek är något öppnare då MFF går framåt för att hämta in men samtidigt lämnar blottor bakåt. Istället gör Motståndarna ytterligare två mål genom den mystiske nr 7. Och nu är en MFF-spelare säker på sin sak.

- Det är Marcus. Jag var hemkunskapslärare åt honom i högstadiet. Så jag är säker.

Domaren blåser av matchen. Nr 7 smyger av planen utan att tacka för en god match.

Fortsättning lär följa.


Marcus Johansson i IFK Norrköping. Men kanske också den mystiske nr 7 i Motståndarna.

Liksom förra matchen en överlägsen ledning i halvtid, men den här gången fortsatte de vinröda ända in i kaklet. Museernas FF tog sin största vinst genom tiderna och Niklas "Langos" Cserhalmi gjorde hattrick.

Förra säsongen avslutades med en pinsam förlust mot Peterson. Pinsam för att Peterson kom till spel med bara fyra utespelare (även om fler tillkom under matchens gång) men också för att MFF:s inställning var riktigt dålig.

Vid torsdagens match var i och för sig Peterson fulltaliga vid matchstart, men laget saknade helt avbytare. Saknades gjorde också de två spelare som förra säsongen bringat mycket oreda i det bordeauxröda försvaret.

Till en början var spelet rätt jämnt även om MFF skapade flest klara chanser. Peterson prövade en del skott utifrån och hade några hörnor men lyckades inte spela sig igenom MFF-försvaret. MFF:s mittfält och anfall i sin tur hade ett snabbt och fint passningsspel med bra rörlighet som betalade sig. Innan domaren blåste av första halvleken hade Petersons målvakt fått kröka rygg tre gånger.

Till andra halvlek kom de vinröda ut med en enda tanke i huvudet - att det inte fick bli som senast mot S.K.U.N.K. Istället ökade man tempot ytterligare samtidigt som orken tröt hos PP. Ytterligare fem mål blev det men det kunde lika gärna blivit fem till. Vid ett tillfälle fick Petersons målvakt göra en trippelräddning när i tur och ordning Niklas, Magnus och Jonas hade klockrena lägen.

Avsluten var kanske inte på topp men ett hårt arbetande mittfält tillsammans med rörliga forwards var grunden för en historisk seger som också innebär att MFF hänger på i toppen.

MFF:s lag Fredrik - Anders, Örjan, Mårten - Orre, Thomas, Jonas - Niklas, Magnus, Martin.

En stark första halvlek räckte när MFF vann höstpremiären. Men segern över korpens mest sakrala lag var på håret.

De vinröda inledde starkt och spelade stundtals ut S.K.U.N.K i första halvlek. I halvtid stod det 4-0. Det snyggaste målet inleddes med att Orre, Thomas och Martin tråcklade sig fram med elegant triangelspel innan Orre serverade Thomas en macka som han enkelt knoppade in i målvaktens högra hörn. Årets mål så här långt? Bakåt såg det säkert ut med Anders och Jonas på backen om Mårten i målet. S.K.U.N.K hade några hörnor som inte ledde till några farligheter.

I andra halvlek kom dock de vittröjade ut som ett nytt lag. Samtidigt som S.K.U.N.K ökade sin aggressivitet blev MFF allt mer passiva. Bortalaget påbörjade sin upphämtning, men det var för sent. Vid ställningen 4-3 blåste domaren av matchen, och det var nog tur för MFF. Samtidigt borde MFF ha gjort minst ett mål i den andra halvleken, men skärpan i avsluten var för dålig.

MFF fortsätter att ställa till det för serieledarna B.I.K. City. Resultatet blev detsamma som förra säsongen efter att de vinröda tagit ledningen två gånger om.

Det var ett decimerat MFF-lag som tog emot de svartklädda B.I.K. City från äggskallebyn. Torra, Söder, Martin, Olle, Anders och Örjan hade alla fått förhinder. Istället fick Fredrik Wallin ta plats i målet och Jonas gå ner på backlinjen bredvid Mårten. Mittfältet bestod av Orre, Thomas och Ninib och på topp jobbade Niklas och Magnus hårt.

En viss nervositet fanns hos de bordeauxröda inför mötet mot förra årets seriesegrare som hade inlett serien starkt. Men det var ändå MFF som tog ledningen i den första halvleken när Thomas kom in i straffområdet från kanten och från dålig vinkel lyckades placera bollen i målvakens bortre kryss. Mycket elegant.

MFF fortsatte dock att skapa chanser och några minuter senare drog Magnus på ett skott i kryssribban. Orre hade också ett skott på halvvolley som B.I.K:s målvakt med viss svårighet kunde rädda.

I slutet av den första halvleken  tog dock City över mer och mer och skapade en hel del halv- och helchanser. Men med lite tur och skicklighet kunde Fredrik freda målet.

Den andra halvleken fortsatte som den första hade avslutats: mer och mer B.I.K City. Ganska snart lyckades också de svartklädda att kvittera och fortsatte pressen för ett ledningsmål. Men några minuter senare är det istället Orre som får igång ett väggspel med Magnus. Det ser plågsamt långsamt ut men efter några kluriga vändningar och passningar kan till sist MFF:s powerforward placera bollen stolpe in på målvaktens vänstra sida. Inte speciellt rättvist, men väldigt skönt.

Efter detta ökar City pressen ännu mer och MFF faller tillbaka allt djupare. Jonas lyckades dock få flera av de svartklädda ur balans med sitt präktiga lärar-trash talk och avsluten från de svartklädda är rätt dåliga. Här kan tilläggas att den glimt i ögat som BIK:arna visar upp på sin hemsida inte alltid fanns hos spelarna.

Mest irriterad blevfrusterad blr deras wing forward med blonderade slingor som brände chans efter chans.

Men till slut tar bollinnehavet ut sin rätt. B.I.K City lyckas kvittera och efter det känns det som att bägge lagen är rätt så nöjda med slutresultatet. Kanske mest MFF.

Söderberg och Yakob stod för starka insatser.

Johan "Söder" Söderberg är tillbaka - med besked. Mittfältarens frejdiga spel var en viktig del i premiärsegern mot Hagaprinsessorna. En annan var målvaktsreserven Philip Yakobs stabila målvaktsspel.
Enligt uppgifter till Bordeauxrött har "Söder" tillbringat vinten i Chamonix och rapporterna talar om våghalsig skidåkning, sena kvällar i After skin och ett promiskuöst leverne. Men sen några veckor är han tillbaka i Norrköping, och av playboy-laterna fanns inte mycket kvar. Istället fick vi se en hårt arbetade Söderberg som i första halvlek stressade HP:s målvakt så att bollen studsade fram till Oscar Kubowicz som enkelt kunde placera bollen i mål. Och i andra halvlek rusade Söder på bortre stolpen under en förvirrad hörnsekvens och lyckades liggande forcera bollen i målen. Däremellan hade Thomas Nordvall satt 0-2 på pass från Jonas Nilsson.

I övrigt så var det ett MFF som spelade ett bra positionsspel defensivt och där Philip Yakob i målet ingjöt trygghet i försvaret. Men anfallsspelet lämnade en del i övrigt att önska. Visst smolk i glädjebägaren också att Söderberg fick utgå sista minuterna efter en förmodad stukning.

En bit in i andra halvlek stod det 4-0 till MFF som såg ut att gå mot ännu en promenadseger. Men i slutet var det en straffräddning av Robin som krävdes för att segern skulle bärgas.

De bordeauxröda inledde bra och rullade boll fint. Även fast motståndet den här gången var klart bättre än NT så trillade bollarna in bakom Kamraternas målvakt lite då och då och MFF-spelarna blev allt mer säkra på seger.  Bakåt såg det även säkert ut trots att ingen ordinarie målvakt fanns att tillgå. Istället delades målvaktssysslan upp på fyra ungtuppar som stod en halv halvlek var - och skötte sig med den äran.

I andra halvlek hade dock Kamraterna lite flax då ett uselt inlägg helt ställde MFF:s målvakt och letade sig in i nätmaskorna. Det blev starten på en furiös offensiv från de vittröjades sida samtidigt som de vinröda slarvade något. Ytterligare två mål släppte MFF in men såg ändå ut att rida ut stormen. Med 15 sekunder kvar får dock Kamraterna en straff då Örjan tar med bollen i straffområdet. Huruvida det verkligen var straff kan man diskutera, men matchens dramaturgi liksom krävde denna straff i slutsekunderna. Sen hade de väl i ärlighetens namn tjänat ihop den också.

Matchens dramaturgi, var det ja. Straffen slås hårt, men inte speciellt välplacerat och dåvarande målvakten Robin lyckas styra den över målet. Matchen är slut och en kollektiv suck av lättnad hörs från det vinröda lägret.

Ja, det blev väl inte så mycket till match. NT slogs tillbaka i årets första träningsmatch med klara 5-0. Detta trots att att det för de flesta bordeauxröda var det första gången man spelade på gräs sedan i höstas. Visst märktes ringrosten, och spelet blev inte bättre av att planen var av ganska dålig kvalitet. Men MFF trummade på och det trillade in bollar lite då och då. Hela laget gjorde en fin insats, men särskilt ska kanske målvaktstalangen Philip ha beröm.


Örjan stod för stabilt backspel som vanligt.


Dagens ungdom kör med mössa ända fram till pingst.


Och motståndarna var glada trots förlusten.

Pinsamt var ordet. Trots numerärt överläge i hela första halvlek förlorade MFF seriens sista match. De vinröda slutade ändå trea i serien.

Det var ett peppat vinrött gäng som dök upp till säsongens sista match. Men när MFF:arna upptäckte att Peterson hade svårt att över huvud taget få ihop fullt lag så infann sig en viss självsäkerhet i de bordeauxröda leden. När domaren blåste i pipan hade Peterson bara fyra utespelare på plan, och MFF trodde sig gå mot en bekväm seger. Defensivt sköttes inte positionsspelet ordentligt och offensivt tog man inte de löpningar som behövdes. Efter någon minut hade Peterson förstärkts och var nu "bara" en man mindre, och man lyckades även ta ledningen på en hörna där en PP-spelare tryckte undan sin bevakare och omarkerad nickade in 1-0. Peterson spelade perfekt efter sina förutsättningar och hade även några spelare som var duktiga att hålla i bollen och därmed kunde sysselsätta MFF-försvaret. Ganska snart därefter lyckades en Peterson-spelare komma igenom försvaret lite väl enkelt och kunde placera bollen bakom en frustrerad Torra. MFF lyckades dock få igång spelet lite grann och Olle kunde strax innan halvtidsvilan placera in en reduering från dålig vinkel.

I halvtid dök så ytterligare en Petersonspelare upp så att de blåtröjade hade fullt lag, men MFF trodde nog ändå att man skulle kunna vända. Till skillnad från Peterson hade man ju flera avbytare. Men istället var det Peterson som kunde utöka ledningen efter slarv i MFF:s backlinje. Under resten av matchen skapade MFF en del chanser utan att kunna sätta dit bollen. Peterson försökte mest spela av tiden och lyfte ofta långt från egen backlinje trots att man inte hade några spelare på MFF:s planhalva.

En taktiskt väl genomförd match av Peterson, men MFF får klart underkänt i säsongens sista match.

Ett fall framåt men fortfarande en bit kvar till den fina vårformen. Så kan man sammanfatta den bordeauxröda insatsen i den oavgjorda matchen mot SCA Display.

Men länge såg det tveksamt ut om MFF skulle kunna ställa ett fullt manskap på banan. Fem minuter innan matchstart fanns bara en målvakt och fyra utspelare att tillgå. Ryktet spreds på läktarna om en Karlin-effekt. När domaren väl blåste i pipan hade de bordeauxröda i alla fall fullt manskap om än inga avbytare.

Ganska snart kunde SCA Dispay ta ledningen på matchens första skott på mål, en rökare ribba in i Torras vänstra kryss. En tuff öppning för MFF som annars hade bra kontroll på SCA:s anfallsspel. Framåt skapade de vinröda några hyfsade chanser, men lyckades inte sätta dit bollen. Under den första halvleken hade tre MFF-spelare anslutit och i halvtid fanns därför en optimism i museilägret. Inte minst då SCA endast hade en avbytare.

Men andra halvlek började med en kalldusch. En Displayare sköt ett markskott mellan benen på Mårten. Torra var nere snabbt och såg ut att rädda, men fick dessvärre inte kroppen bakom bollen ordentligt. Retligt rullade bollen mellan Torras ben över mållinjen, 2-0 till SCA Display. MFF fortsatte dock skapa chanser, och man skulle haft straff strax därefter när Söder tunnlade en SCA-back som svarade med en fällning. Istället kom reduceringen till 1-2 efter ytterligare några minuter. Söder sköt på en täckande back, bollen gick i en båge över målvakten och Robin kunde bara sätta dit foten precis vid mållinjen. Nu flyttade MFF om lite i laget. Jonas flyttade upp från mittfältet till anfallet och de vinröda fortsatte producera chanser. Lite senare blev Mårten, som flyttat upp till mittfältet, hakad i straffområdet. Ingen kapning direkt, men det räckte för att domaren skulle blåsa. Jonas satte den efterföljande straffen lågt i målvaktens högra hörn.

Under de sista fem minuterna öste MFF på för ett segermål, men marginalerna var inte på Bordeauxrötts sida idag. På slutet var det lite frustrerat och Adel höll på att få ett gult kort för snack, men han klarade sig med en tillsägelse.

MFF inkasserade säsongens första förlust mot de svartröda Azech Oldboys.
Det var ett decimerat MFF som dök upp till den första matchen efter speluppehållet. Jonas, Olle, Orre, Torra och Örjan var alla borta och i deras ställe spelade Magnus och Tobias. Ingen skugga över ersättarna, men laget fick stuvas om lite och Mårten fick ställa sig i mål för första gången sedan den famösa matchen mot Rambo Hill.
De vinröda hamnade tidigt i underläge mot ett Azech som hade fin rörlighet och rullade runt bollen. De rödsvarta lyckades även störa Museerna i uppspelfasen vilket gjorde att en osäkerhet spred sig i laget. MFF kvitterade Azechs ledning ett antal gånger men gick ändå till halvtid med ett tvåmålsunderläge.
I andra halvlek hann det inte gå många minuter förrän Azech gör 6-3 på en målvaktsretur och efter det kändes det uppgivet i bordeauxrött. Till sist kan Azech fastställa slutresultatet på ett inåtskruvat inlägg som touchas och studsar in målvaktens vänstra hörn.

Eller vad blev det egentligen?

Bordeauxrött fortsätter visa fin form. På måndagskvällen avfärdades Norrköpings Tidningar enkelt. Detta trots att nyckelspelaren Jonas Nilsson saknades och målet vaktades av tredjemålvakten Mårten Mellberg.
MFF spelade riktigt fin fotboll med bra rörlighet och skapade mängder av chanser. Siffrorna kunde varit ännu större. NT:s anfallsspel var tamt och inget av deras mål såg otagbara ut. Mellberg höjde i alla fall sin räddningsprocent från sisådär 15 % till åtminstone 60 % jämfört med den famösa insatsen mot Rambo Hill förra säsongen.

I en match som denna där alla gör en utmärkt insats känns det orättvist att framhäva någon enskild spelare. Men att Adel fick spräcka målnollan med ett hattrick var kanske ändå dagens glädjeämne. Även ett tack till Adels kusin Christian som gjorde en stabil insats på mittfältet.

Bordeauxrött hänger kvar i toppen. Matchen mot BIK City FC slutade 2-2 efter två mål av Robin. Ett resultat som väl får betecknas som rättvist där BIK hade mest bollinnehav men MFF kanske ändå skapar fler öppna chanser. Tyvärr så kommer BIK:s första mål efter ett lojt försvarsspel av blogginnehavaren (som var oralt övertänd men ganska lugn i sitt spel), vilket straffar sig direkt på den här nivån. Det andra målet föregås av en tydlig knuff av Örjan som tappar balansen och en därmed omarkerad BIK:are kan nicka in målet. Men vafan, domarn ger och domarn tar.

Vilket ger följande tabell (notera att vi mött bägge toppkonkurrenterna);

BIK City 5 matcher 4 vinster 1 oavgjord 0 förlust 32-7 i målskillnad 13 poäng
Ölmage 5 matcher 4 vinster 1 oavgjord 0 förluster 14-6 i målskillnad 13 poäng
MFF 5 matcher 3 vinster 2 oavgjorda 0 förluster 10-6 i målskillnad 11 poäng

...och eftersom vi inte kollar neråt i tabellen spelar det ju ingen roll vad som händer där, eller hur?

- Korpens svar på Grekland 2004. Så sammanfattade Thomas "CB" Nordvall Bordeauxrött efter matchen mot BK Kompispass. Det var inte vackert. Men MFF höll nollan och gjorde mål på en av få chanser man hade.

Efter en första halvlek där ingen MFF:are får godkänt kunde de Bordeauxröda i alla fall glädja sig åt att man hållit nollan. BK Kompispass hade några lägen där det blev riktigt farligt men med tur och lite skicklighet fredade MFF hemmamålet. Framåt saknades Niklas Cserhalmis frejdiga löpningar och aggressivitet.

Men i andra halvlek gjorde de vinröda en kollektiv uppryckning. Oscar Kubowicz slog en hårt skruvad frispark och på returen kunde Jonas Nilsson stöta in bollen i målvaktens vänstra kryss. Precis den typen av mål som laget snackat om. Strax efter blev Adel Kalhor frispelad och var milimeter från att utöka ledningen när han bredsidade bollen i stolpens insida. På slutet lyfte BKK upp mycket folk och var skapade också en del halvchanser men Andreas "Torra" Torrestam var stabil i målet som vanligt.

Sammanfattningsvis så kan MFF spela betydligt bättre anfallsfotboll än man gjorde mot BK Kompispass. Men när försvars- och målvaktsspelet håller så hög klass så grejar det sig ändå.


Lagbild enligt Costaricansk modell med rak övre rad och sluttande nedre.

MFF vägrar att förlora. I träningsmatchen mot Kamraterna GoPeking hamnade man i underläge inte mindre än tre gånger men vann ändå ganska komfortabelt till sist.

Ett något decimerat MFF var det som äntrade en något ojämn gräsplan på Himmelstalund Södra precis vid strömmen. Jonas, Anders, Adel, Robin, Johan, Sadrija och Torra var alla borta. Dessutom fick Niklas utgå en bit in i första halvlek. Det förmodat spruckna revbenet från matchen mot Kungsgatan Oldboys gav sig till känna efter en kroppskontakt.

Istället gjorde Haralampos "Bappis" Karatzas debut i sin avskedsmatch (!), sommarproffset Tobias Fjellman var tillbaka i stan efter ett halvår bland gökur och naziguld och den helt okända Magnus Hjelte dök upp från ingenstans in på planen.

Nyförvärven till trots gjorde de bordeauxröda ingen större match och Kamraterna Gopeking höll gott och väl jämna steg med MFF. Men allteftersom matchen led tog Kamraternas brist på avbytare ut sin rätt. De sista målen kom på stopptid när Kamraterna mer eller mindre givit upp.

Skönt med seger och Museerna är fortfarande obesegrade. Men det krävs mer än såhär för att hänga på i toppen av serien.

Briljant spel ledde till en 2-0 ledning redan efter 10 minuter och flera uppskattande kommentarer från åskådarplats. Resten av matchen var en rätt avslagen historia där Kungsgatan aldrig var speciellt nära.

Eftersom jag betonar kollektivet så hade inte jag tänkt berömma någon individuellt utan istället konstatera att LAGET på nytt gjorde en stark insats. Jonas skulle vilja dela ut två utmärkelser; matchens måltjuv till Niklas (två mål på två minuter) och matchens klippa till Örjan (rätt placerad långt innan motståndarna ens tänkt på att de ska slå bollen till honom).


Precis när bilden togs kom Oscar på att han inte längre hade på sig matchtröjan.